
FWD (Front-wheel drive) är den allmänna termen för framhjulsdrift. Systemet användes för första gången i Alvis-roadster redan 1928. Det blev vanligt förekommande under 1960- och 1970-talet. Idag är det populärast i mellanstora och kompakta bilar.
Hur FWD fungerar
De huvudsakliga komponenterna i drivlinan i framhjulsdrivna bilar (transaxel) är:
- Växellåda: den är länkad till motorns svänghjul via en koppling eller hydraulisk momentomvandlare. Den överför vridmoment från motorn till framaxelväxeln. Den ändrar utväxling, och det i sin tur hjälper till att justera vridmomentet.
- Framaxelväxel: den ändrar växellådans utgångsmoment och överför det till differentialen.
- Hjulens differential: den fördelar kraften mellan framhjulen. Den låses ofta elektroniskt och kan integreras i växellådans låda.
- Drivaxlar: de överför motorns vridmoment från differentialen till hjulen.
Typer och egenskaper för framhjulsdrift
Motorns placering | Framhjulsdrift-layout | Fördelar | Nackdelar | Bilar med framhjulsdrift |
Längsgående framför axeln | Motorn, framaxelväxeln och växellådan är placerade bakom varandra |
|
|
Audi A4 B9, 80 В1, В2, 200 С2, 100 С2; Volkswagen Passat B2, Jetta Mk2; Renault 12, 18; Alfa Romeo Arna |
Längsgående bakom axeln |
|
|
Citroën DS; Renault 4, 5 |
|
Längsgående över axeln | Motorn är monterad över överföringen eller på dess sida |
|
|
Toyota Tercel L10; Cadillac Eldorado; Saab 99; Oldsmobile Toronado |
Tvärställd framför axeln | Motorn, framaxelväxeln och växellådan är placerade bakom varandra |
|
|
Volkswagen Caddy SAB, SAA, Bora 1J6, Golf BA5, BV5; Opel Astra J, K; Škoda Fabia 545 |
Tvärställd över axeln |
|
|
Peugeot 104, 204, 304, 205; Citroën Visa Super; Rover Mini |
Kommentera